KARIN LINDBLAD - EN HÄSTBLOGG

 

Ja, vi vann i helgen! Ett litet klubbmästerskap där alla red olika klasser (beroende på historik som ekipage och tidigare tävlingar) och högst procent vann, jag red lägsta klassen i och med att jag och Plutten aldrig tävlat ihop innan. Jag kände att det var LC:2an vi var redo för men när vi kom in på banan blev han så himla fin och lyhörd att vi säkert kunnat rida LB utan problem också. 

 

69,8% landade vi i alla fall på, preciiis på gränsen till 70% som i princip alltid är mitt mål när jag rider en dressyrklass. Jag kanske safe:ar lite men jag måste gå in och känna att vi kan rida på 70% om allt flyter på och har en chans till placering, det är mitt tävlingshuvud som talar, hehe. Jag har väl trott att jag inte är så extrem med det där, men jag inser att det är jag nog. Däremot känner jag inte att jag behöver skynda mig upp i klasserna, då kanske läget hade varit annorlunda. Jag vill kunna allt bra från grunden och göra min resa step by step. Med nästa häst kanske jag börjar med en LB istället för att jag känner att jag har koll. 

 

Jag kan räkna mina dressyrtävlingar i livet på ena handens fingrar, plus att jag har ridit tre pay & rides. Jag ridit LC & LB och mitt sämsta resultat är 61% efter att Roy vägrade gå fram till ena kortsidan i vår LB-debut i Bulycke, haha. (Placerade mig fyra i klassen efter samma dag på samma bana), och mitt bästa 74%. Ingen start är gjord på hästar över fem år. Jag laddar mentalt för varje start och ser mig själv rida igenom programmet felfritt i huvudet ett par kvällar innan det är dags. Jag letar tips och knep på nätet och måste vara 1000% fokuserad på banan om det ska gå vägen. De är det här som är så roligt med dressyr, och nu pratar jag om lägre klasser för det är bara det jag har erfarenhet av - man kan vinna genom att träna mest/bäst jämfört med till exempel hoppningen där den som rider som en idiot och har tur vinner, medan den snyggaste rundan precis får placering eller hamnar strax utanför. På grund av detta trivs jag ännu bättre med att rida unghäst, eftersom man tävlar på lika villkor med de andra på dressyrbanan men inte slåss om placeringar på samma sätt på hoppbanan utan kan fokusera på fina, jämna rundor och ändå få cred för det. Jag gillart! 

 

Jag är stolt över mig och Plutten. Jag har inte ridit honom jättemycket, han har gått på penicillin i flera omgångar det senaste pga elaka bakterier i sitt ena bakben, hans ägare med pojkvän satt på akuten hela natten innan tävlingen.. Ja det var mycket som strulade innan, men väl inne på banan blev han helt underbar att rida, så lydig och det var fullt fokus som gällde. Han är dessutom bara fem år gammal. Heja Pluttis! Vi är på rätt väg. Nu är jag så himla taggad att jobba vidare på detta. 

 

Det bästa av allt var domarens slutkommentar; "Ni har alla förutsättningar för detta!!!"