KARIN LINDBLAD - EN HÄSTBLOGG

Hej på er! Söndag igen - veckorna går såå fort. Jag har jobbat i tre veckor nu (!) och jag ska erkänna att det fortfarande känns lika bra att ha släppt plugget en stund. Molly är pigg. glad och verkar trivas som fisken i vattnet på Troya. Hon är lugn och snäll mot alla människor, hästarna är det lite värre med haha. Det har blivit en och annan spark i boxdörrarna när hon stått på gången och någon möjligtvis har råkat luktat lite på henne, haha. Samma sak i ridhuset vid möte - öronen bakåt som någon annan form av drake, sedan sekunden efter söt som en fyraveckors hundvalp. Oavsett så växer hon i mina ögon för varje dag och jag är så glad att hon är hemma och att det är vi nu. 

 

 

Jag vet inte om jag har berättat det för er, men Mollys has är svullen och kommer alltid att vara det i viss grad. Det har liksom blivit permanent och det ska inte vara någon fara, men jag måste vänja mig vid det och få en bild av hur mycket det kan variera från dag till dag utan att det är någon fara. Jag håller på med dubbelverkande liniment och Back on Track - vem vet om det gör någon nytta men det känns bättre för mig i alla fall. 

 

 

 

I torsdags fick jag en riktigt oskön känsla att hon inte var ren när jag longerade henne ett par varv innan jag skulle sitta upp. Jag gör så numera med unghästarna, det är liksom inte värt att ta eventuellt överskottsbrall/sadeltvångskänningar från ryggen utan då är det bättre att de får ur sig det på linan. I alla fall fick jag för mig att hon var oren och skickade film till alla mina stackars hästvänner som noga fick studera, haha. Givetvis fick Anna, min hemmaveterinär, också ett klipp att kika på och ganska snart fick jag ett okej av henne, hon är ren, du kan chilla nu, haha. Usch vad det där är svårt! Man tittar och tittar och till slut blir man ju  helt knäpp?! Hältor på bakben är ju verkligen inte min specialitet heller, hur ska man titta utan att stirra sig blind? Måste nog plugga lite... Det är verkligen så himla svårt att hålla en sund inställning till igångsättningen. Min hjärna hade velat skritta i typ fem månader nu, men mitt lilla veterinärteam säger att nu ska vi igång, det är vår tur nu. Jag hade såå gärna haft en skittmaskin, det är väl det enda jag saknar på Troya egentligen.. Men, istället kanske det är värt att lägga 20 minuter på att skritta för hand varje dag utöver det andra vi gör? Dels som en uppbyggnad för Molly och dels som en tillfredställelse hos mig själv att jag vet att jag gör allt för att bygga upp henne på ett vettigt sätt men inte stagnerar för det. Jag vill så det värker och jag försöker verkigen hitta ett system som kan funka bra för oss båda. 

 

 

Vi har fått hem en ny kärlek till sadel också - en Passier Marcus Ehning. Låg som ett smäck på Molly och min rumpa var in heaven i den. Den ska vårdas ömt och går ju att bygga om vartefter Molly eventuellt ändrar sig. Hoppas vi får ett bra förhållande i många år ♥ Har beställt namnskylt att sätta på bakvalvet och ni ska få bilder när jag putsat upp den. Jag har en liten utrustningdröm jag håller på att förverkliga till denna häst.. Ni ska få se sen. Alltså ååh vad snyggt det kommer bli. Även hållbarhet har blivit en del i det hela denna gång. Ska ni på GHS förresten?! Jag lääängtar!  

 

Ni ska självklart få ett inlägg om Roffes clinic också, men jag har bara inte hunnit med denna veckan. Det var så bra verkligen. Vi hörs babes! Puss ♥