Framåtbjudning hos unghästen

Jag tänkte dela med mig av mina tankar om något som jag vet är ett ganska känsligt ämne. Det finns många åsikter om hur man skapar framåtbjudning och vad som är rätt respektive fel. Jag har något väldigt djupt rotat i mig och det är att så länge inte hästen går fram kan du inte göra något annat heller. Du kan inte rida an ett hinder, du kan inte gå in i en skänkelvikning, du kan inte göra halt och du kan inte rygga. Inte korrekt. Jag vet inte hur många ekipage jag ser med dålig energi, i undertempo och hästar som inte är kvicka för skänkeln. 
 
Molly första traven uppsuttet på måånga veckor. Fin men tänker lite för mycket uppåt och viker in näsan.
 
Framåtbjudningen är A & O. Inte att blanda ihop med att springa fort eller att hänga i handen och rusa. Det handlar om att få hästen att förstå att det är framåt vi vill, alltid. Många pratar om att unghästen ska ridas ut i största möjliga mån för att hitta naturlig framåtbjudning, vilket såklart är en jättegod tanke. Men dagens hästar ligger högt i blod och helt ärligt är det svårt att få dem att bjuda framåt ordentligt när det tittas på än det ena än det andra längs vägen. Det släpper givetvis efter ett tag (läs; en miljon uteritter senare, hehe), men ute blir inte automatiskt lika med framåtbjudning. Även om jag alltid har en häst framför Molly när vi rider ut så har jag svårt att vara tydlig med att jag vill att hon ska tänka framåt i alla lägen utan att börja bråka med henne. Hon viker gärna in näsan och går uppåt istället. Molly är ingen lat häst, tvärtom. Hon är fantastisk att jobba med men hon förstår inte alltid vad jag vill, vilket inte är alls konstigt med tanke på hur lite hon är riden.
 
 
Det jag väljer att göra vissa pass är att ha med mig någon jag litar på, på marken med en, håll i er nu, longerpisk. Vi är inte när henne med den, vi snärtar inte med den, ingenting sådant. Den enda vi gör är att jag rider runt spåret som vanligt, alternativt på en volt runt personen i fråga. Jag ger en försiktig och mjuk hjälp med skänkeln, svarar hon då inte duttar jag till igen, snabbt, samtidigt som den som håller i pisken lyfter den en aning från marken och pekar mot rumpan på Molly. Hon svarar direkt på det. Massor av beröm. Efter ett par gånger fattar hon precis vad det är frågan om. Människan på ryggen vill att jag ska gå framåt. Direkt. Jag får ett undertramp, ett stöd i bettet och precis den känslan jag vill åt.
 
 
 
Vi tänker alltid på att hålla situationen väldigt lugn, bekväm och positiv. Det enda vi gör är att hjälpa Molly att förstå att framåt är vägen att gå, inte uppåt. I mina ögon är detta så mycket bättre än att sitta och banka och peta med spöt. Mitt mål är en känslig och framåt häst som är lydig för hjälperna och positiv till arbete. Det tror jag att jag får genom att göra det så tydligt jag kan för henne och aldrig bråka med henne. Konsekvent och schysst med ömsesidig respekt, det är så jag vill jobba. Hur gör ni för att hitta framåtbjudningen? 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Ska du piska din häst att springa runt runt innanför fyra väggar som är helt onaturligt för dom att gå... Smart!! Eller inte...

2 Linnéa Widing:

Hej!
Jättebra inlägg med bra poäng! Jag håller helt med om att uteritter inte alltid är bästa lösningen för att hitta framåtbjudningen. Jag har ett dressyrsto på 8 år som jag tävlar Msv B där jag stundvis haft problem med att hitta ärlig framåtbjudning på. För mig har uteritter inte varit lösningen då jag upplever att hon blir stark och svårare att få lösgjord ute. Mitt problem med framåtbjudningen har snarare varit i mig själv. När jag blir långsam i hand och skänkel och fastnar så genomsyras det till hästen och kvickheten avtar genast. Om jag själv däremot renodlar mina hjälper och fokuserar på att vara kvick själv så blir hennes framåtbjudning genast mycket bättre. För att få bukt med det här problemet så är det övergångar i mängder som funkar för mig. Ett inlägg om detta som jag har skrivit finns här: http://nouw.com/linneawiding/konsekvent-26690843. Att gå bakom hästen med långpisk kan faktiskt vara en bra idé så länge man använder den rätt. Det handlar inte om att slå hästen framåt (precis som du förklarar) utan det handlar helt enkelt om att hästen inte får tänka bakåt. Att använde en förtydligande hjälp från marken i form av en medhjälpare med långpisk innebär enbart en förlängd arm.

Fin blogg!

Svar: Tack för tankar och länken! Absolut är det så att man själv måste vara kvick, förvånad över att mina öron inte trillat av pga allt tjat på träning om kvicka skänklar haha! Renodlade hjälper lika så! Så on point.
Karin Lindblad

3 Evelina:

Tycker det låter klokt.. Är ju inte värre än att longera liksom! Mycket av det hästarna gör ”fel” är väl att de inte fattar vad man menar tror jag, så då kan man ju lika gärna göra det tydligare!

4 Elin Haglöf:

Jag red in min häst utomhus, så vi har alltid kunnat rida dressyr på en äng eller på en stig, han är inte tittig och spänd på det sättet utan tänker bra framåt. Däremot blev han första gångerna "lat" eller bakom skänkeln när det var dags att sätta ihop honom lite ytterligare, och då måste man ju över en viss tröskel där man får dem mellan hand och skänkel och ditt sätt är ett jättebra alternativ tycker jag. Jag har bankat på ordentligt med skänkeln så att nästa gång räcker det med en kram. Haha :) Men många hästar använder vi långpisken bakom bara för att lära dem att fortsätta tänka framåt, den används ju redan vid longering så den lär dom sig från början vad det betyder. :) Hade min häst varit av det nervösa slaget eller superhet så hade jag nog gjort som du.

5 Elin Haglöf:

Jag red in min häst utomhus, så vi har alltid kunnat rida dressyr på en äng eller på en stig, han är inte tittig och spänd på det sättet utan tänker bra framåt. Däremot blev han första gångerna "lat" eller bakom skänkeln när det var dags att sätta ihop honom lite ytterligare, och då måste man ju över en viss tröskel där man får dem mellan hand och skänkel och ditt sätt är ett jättebra alternativ tycker jag. Jag har bankat på ordentligt med skänkeln så att nästa gång räcker det med en kram. Haha :) Men många hästar använder vi långpisken bakom bara för att lära dem att fortsätta tänka framåt, den används ju redan vid longering så den lär dom sig från början vad det betyder. :) Hade min häst varit av det nervösa slaget eller superhet så hade jag nog gjort som du.

6 Josefine:

Spännande att den enda negativa kommentaren kommer från en anonym avsändare👍 Jag håller med resterande - att hjälpa hästen förstå sig rätt i situationen - longerat har ju de flesta gjort innan inridning och känner till vad som menas med långpiskan! Kul med denna typen av inlägg - blir spännande att följa dig och dina fina Molly i er utveckling 😘

7 Jossan:

Förstår ditt resonemang o har ridit in flera 3åringar m piskförare på marken. Undrar bara, har du dressyr el hoppsspö när du rider? Använder du detta spö ngt el bara skänkel/röst och piskförare på marken? 😃

Svar: Har dressyrspö som extra vägvisare när jag inte har tillgång till "piskförare" ;) Jag kan peta lite när det behövs, ja :) OBS peta :)
Karin Lindblad

8 Amanda & ridtravaren Lilleman:

Har gjort så som du beskriver tidigare i Lillemans inridning men inte nu mera. Sedan har vi bara ridit ut typ första året, det har funkat alldeles utmärkt för oss och tycker absolut att han har framåtbjudning så det räcker.

9 Ella:

Jätteviktigt och bra ämne tycker jag! Det är så många som missar den här biten, inte bara när det gäller unghästar. Jag tror kanske att man är rädd för att det inte blir perfekt på en gång om man rider på lite mer, men särskilt den unga hästen måste ju få ett större utrymme för att göra små missar i början. Så länge den tänker rätt (d.v.s. framåt) så är det bra! Jag håller helt med dig. Jag brukar försöka variera väldigt mycket, både längd på passet och passets innehåll, rida mycket olika övningar och testa nya saker nästan varje dag. Om hästen har roligt så brukar framåtbjudningen komma lite naturligt. Som sagt; ett jättebra inlägg! Tack för läsningen.

Svar: Tack! Ja men eller hur, ingen idé att börja pilla med annat innan hästen faktiskt går fram!
Karin Lindblad

10 Alida:

Bra inlägg! Min 3åring har faktiskt haft väldigt bra egen bjudning nästan ända ifrån början, visst att det kan bli till på gränsen till för springigt, men är man lugn själv så lugnar han sig. Men det är ett viktigt ämne som så många (även på vyxna hästar) missar. Det är ju nummer ett på utbildningsskalan, men många missar även den!

Svar: Tack! :)
Karin Lindblad

11 Linnéa Karlsson :

Vilket bra inlägg! Jag har själv en ganska stor 4åring som är min första unghäst och han behöver ganska mycket fart för att "orka" tänka fram och arbeta korrekt. Jag har använt mig av ett dressyrspö och endast duttat när han behövt hjälp att komma över den sista "spärren" som de ofta har. När man kommit över den går tåget av sig självt... ;) ska absolut testa ha med mig någon som står på marken så kan man ju variera sig, ibland hjälper nån till på backen, ibland ett spö i handen. Jag hoppas iallafall att det blir bra i slutändan :)

Svar: Kul!! Lycka till :)
Karin Lindblad

Kommentera här: